Lappsjuka

Jag är sjuk. Jag har haft feber sedan i fredags med en liten förbättring i mitten av veckan som jag dödade totalt genom att gå till jobbet trots att jag inte var helt pigg. Nej.

Så nu ligger jag här i soffan, hostar, snorar, har febervallningar och känner tristessen svämma över.

På Måndag tar jag dock tåget upp hem till Jämtland och Härjedalen där jag ska hjälpa mamma jobba, gå på mina marker, klappa mina djur, vila och hålla andan när jag spanar ut över de vackra fjällvidderna.

Skogsskörd.

Skogen är fantastiskt! Nu har den berikat vårat hem med inget mindre ön tre pappkasssar med kantareller, som jag då måste rensa i en smärre evighet. Men man skall icke klaga. trattkantareller, trumpetsvampar och en liten men mycket fin smörsopp. Ångest har jag dock över att jag lämnade två jättefina taggsvampar till sitt öde. Hoppas någon annan hittade dem.

Helgens skörd, igen.

I Fredags var jag på en hellyckad arbetsintervju, förbryllades över Söderhamns äldreomsorg och kände förnöjdsamheten över att veta att jag nu har plats för att kunna köpa vilka små pryttlar jag vill, iallafall ett tag.

Var hälsad, Hälsingland.

I helgen fortsatte min loppislycka i samma spår som den gjort de senaste veckorna. Jag introducerade de nyblivna hälsingeborna Elin och Max för Söderhamn med en eminent loppisrunda och i samma veva introducerade jag även mig själv för nya vänner i världen/nya lägenheten; nämligen allt detta, innan jag knappt hunnit vakna, för mindre än 200 kronor.

Jag vallade därefter min människoskock vidare mot Stugsunt och Rosengatan där jag mest fröjdades över fästman, vänner, hälsingland och alla fina loppisskatter.

Självfallet styrde vi kosingen mot rådhuskondis där vi föråt oss på tårtbuffé, drack otaliga koppar kaffe (påtår är en bra tradition, som jag värnar varmt om) och pratade om Hälsinglands fröjdefulla och otroligt fina byggnadskultur och det fina vädret.

Vi gick även och klappade på vårat snart nya hus, och tittade på den nya utsikten.

Allt som allt: Höstens första riktiga loppisrunda, rådisfika och Elinhäng.

En bra dag.

Söderhamn

I morgon åker vi till Söderhamn för att både besiktiga vår risiga älskade bil, titta på den nya lägenheten, gå på loppisar, träffa fina vänner och kanske plocka lite svamp om jag finner dem i mina nya marker.

Det är lustigt med mig, att jag alltid längtar norrut. Jag saknar min mamma och mitt fjäll och djuren nästan hela tiden, jag längtar efter Dalarnas trollska blåa berg och djupa skogar och jag vill minst en gång i veckan åka upp till Hälsingland och gå på loppisar, titta på vackra hus, lukta på havet och titta på fina åkrar.

Snart får jag komma uppåt igen, även om det är något av en skräckblandad förtjusning som uppstår inom mig.

En sorgens dag. Ta en toy.

Idag är det en hemsk dag då jag igår insåg i ren förtvivlan att jag tappat min I-phone ned i skurhinken. Trots att det är tvärdöd så försöker jag fibrilt att kurera den genom att ha den i diverse rispåsar varvat med att baka den på låg värme i ungen. Denna drunkningsolycka har orsakat djup sorg inom mig och jag låg hela kvällen igår och försökte hulkandes förklara för Fredrik att det här, det känns nästan precis som när ens husdjur dör.

Terrorn har därefter fortsatt med att jag 03.00 vaknar av att symaskinen som står i vardagsrummet har på ett ytterst vilt och ohämmat vis börjat sy själv.

Därför har jag denna dag varit iklädd svart sorgedräkt och försökt pigga upp mig med ett youtubemaraton med gamla reklamfilmer, varm choklad med vispgrädde, massa te, två varv runt kvarteret samt postning av hyreskontraktet för den nya lägenheten.

Så, "Hej" från en kartong, när vi träffas nästa gång!

Ännu fler loppisfynd.

Den här bilden är egentligen totalt missvisande av mitt ansiktsuttryck att dömma. Det här kan vara den största loppisfröjden jag känt på väldigt länge. Jag hittade nämligen en sådan här 50-tals spegel som jag har letat efter hur länge som helst men inte hittat. Men nu är den min och den kommer passa hur bra som helst i vår nya lägenhet som tro't eller ej ligger i Söderhamn, har världens största fönster och ligger i ett kulturminnesmärkt 1800-talshus.

Jag kommer dock, trots att jag längtar norrut varje dag det senaste åren, sakna att strosa runt på Söder, äta hummusmacka på Louie Louie och att kunna gå på en bra spelning, dricka massa öl och sedan bara gå hem och sova i sin egen säng. Jag kommer därför garanterat göra många ogenomtänkta tröstloppisköp och försöka fröjdas över att jag får bo i en fin norrlandskuststad, att jag får göra klart min utbilning, att jag kan åka upp till mitt fjäll på två timmar och att jag faktiskt, tillskilldnad mot här i Stockholm, får bo i en lägenhet som jag inte behöver oroa mig ifall jag måste flytta ut nästa månad, där jag får plats med mina saker och mina klänningar och där jag kan bo.

Jag trodde jag skulle börja gråta när jag hittade den här silvergåra hellånga 70-talsklänning som inte bara var helhärlig och ABBA-aktig utan som även hade lapparna kvar. Synd att någon förstört lappen med en modern svensk prislapp bara. (det känns alltid som om rättvisan segrar när man köper något på Myrorna billigt som någon annan innan redan velat ta överpris på) Nu måste jag bara lista ut när jag ska se ut som en rymdhippie.

Förövrigt är jag ganska glad för att det är höst nu så jag kan gå runt i plastklänningar igen utan att dö polyesterdöden.

Den senaste tidens loppiskap.

Har börjat på en ny samling bestående utav fina gamla böcker i roliga färger. Dessa ska komma väl till användning i nästa lägenhet som kommer vara tillräckligt luftig för mina mångtaliga samlingar. Hade bara behövt lite stringhyllor för att komplettera boksamlingarna.

.

Mamma och instagram.

Min mamma är ca 167 cm lång, har deltagit i ett flertal olympiader, vunnit VM-guld i längdskidor, hon slänger aldrig något, hon har en gång i tiden varit strikt vegan men gillar nu som 50 åring en rejäl älgköttbit med en öl till. Hon älskar som jag gamla saker och gamla hus, hon klär galant i mina vintage 60-talsklänningar och hennes favoritskor är förutom vandringskängor och gummistövlar ett par guldiga 50-talspumps. Hon driver en hel fjällanläggning ensam och är stark som en oxe på många sätt och vis.

Min mamma är helfestlig helt enkelt. (singel också, men det är väl ingen medelålders man förutom min pappa som kollar på vad jag skriver, been there done that, såattsäga)

Plommonpaj

I helgen fick jag en hel balja med plommon av min mor som hon hade plockat av träden och marken hemma i Dalarna. Jag fick då lov att börja ta tag i det här plommonprojektet, här är avkomma nummer ett. Inget mindre än en fransk plommontart med mandel och kanel. Nu har jag inte bara en, utan två pajer samt en hel panna med kanelstekta plommon som jag måste hitta på något spännande av.

Kommande projekt av Hobbornskörden blir även rödbetscupcakes, krikonmarmelad och en hederlig äppelkaka.

Nu ska jag stilla mitt behov av risig kommersiell tv och titta på idol.

Brevskrivning

Jag har kommit igång med brevskrivning nu. Jag och den gamle skrivmaskinen som luktar lite mögel och som nästan slår hål på pappret är en bra team men har hittils bara fått ihop ett brev i brist på mottagare.

Det är trevligt med skrivmaskin, det har jag alltid tyckt, dock är det ganska tidskrävande. Speciellt för mig som förmodligen har någon form av dyslexi eller som måste ha missat stavningslektionerna på lågstadiet. Men fint värre är det.

Höstfröjden

Hösten är bra av många anledningar, detta är en av dem.