Saker jag förstört:

Fredriks älsklingkamera. En Cosina som vi hittade på loppis för ingenting och som efter jag dödat den innan vi ens knäppt en rulle med den visade sig vara en av de bästa plastkamerorna vi haft i samlingen. Förlåt Fredrik, må dessa bilder alltid plåga mig.

Sommaren verkar tillsynes ha varit helt ok och fin ändå, iallafall om man tittar på dessa analoga och skeva och lite för dammiga bilder.

Popaganda

Nog är jag trött på Stockholm allt, men denna helgen har detta varit ett minne blott då jag haft den äran att bo inte mindre än en simpel promenadväg ifrån Erikdalsbadet och Popagandafestligheterna.

Det har varit fint och varmt med en Fredag fylld av öl och min eviga tonårskärlek Henrik Bergren, öl, köttbullar på Pellikan och sedan Arcade Fires digerdödshjärtefröjdspelning som kan vara en av de finaste spelningarna jag varit på. Dagen efter var en något tröttare dag med frukost i soffan, Stockholms konstsim herr och Säkert avslutat med en Midlakebesvikelse och pensionärsvarning på mig då jag hade lyckats cykla hem och satt i soffan innan tio.

Nu är sommarens enda och sista festival avklarad och jag välkomnar nu hösten med öppna armar.

Tiden går så väldigt fort dessa dagar.

Herre min je, det känns som om det bara vore här om dagen som jag var nykär i min taklägenhet i Falun, som jag satt på tak i gamla stan och förundrades över Stockholms sensommarskönhet, som jag var i söderhamn och var nyfrälst i mina analoga kameror,

som om skåpen inte alls var överfyllda och loppisporslin fortfarande var skatter.

Ojoj, Jag känner mig gammal, och tiden går på tok för fort.

Hemma vart ligger det någonstans.

Den här bilden är nog mitt favoritfoto alla tiders. Inte bara är konstnären bakom detta magnifika alster min favorit fotograf Tim Walker utan det här är den bilden jag tittar på när jag drömmer om att en dag få ha ett riktigt hem. Ett hus där jag kan göra vad jag vill, ett hem när väggarna är mina och där jag kan måla, riva, bygga om, spika upp och göra om hur mycket jag vill.

När jag var liten bodde jag tillsammans med min mor och far i den mest pittoreska by av alla dalabyar man kan tänka sig, Maggås. I maggås bor det ca 20 personer och huset vi hade kommer nog i all evighet att vara mitt drömhus. Det var i timmer, dalarött med vita knutar, ett stort kök med utsikt över orsasjön och de blågrå dalabergen, det hade kakelugnar i varje rum och storstugan hade en fantastisk takhöjd och en öppen spis som hölls upp av en gammal gevärspipa. Furubo i Maggås var min bord, och jag trodde att jag skulle få bo där tills jag blev äldre än mormor och morfar. Jag kommer så väl ihåg känslan av att, det här är mitt hem, här får jag göra vad jag vill - och i samma stund skrev jag HANNA-KAROLINA stort i rosa på mamma och pappas sovrumsvägg och målade ett porträtt av mig själv i samma kulör.

Nu stannade vi inte i Maggås i all evighet, och tyvärr har jag aldrig haft ett sådant stabilt hem sedan dess. Idag fick jag till exempel beskedet om att vi inte får bo kvar i vår andrahands tvåa i Stockholm, så nu blir det till att leta efter nytt, igen.

Nej, jag ska ge mig sjutton på att hitta något som är bara vårat, som vi kan göra om till vad vi vill, som har öppen spis och trädgård med äppelträd och syrener. Jag ska hitta ett riktigt hem igen, och när jag gör det, ja då kommer jag med all säkerthet att måla ett rosa körsbärsträd på någon av väggarna, var så säker.

Halli hallå från Årsta.

Idag äter vi scones till frukost och storstädar, precis som man ska göra på en Söndag.

Vuxenbarn och korvdräkt.

Igår fyllde min käre medmänniska och bandmedlem 26 bast. Det firandes med ett eminent vuxenbarnkalas med pannkakstårta, uppträdande i korvdräkt och fiskdamm. Det var självklart hur fint som helst och det är himla tråkigt att tårkalas av detta slag är ett utdöende fenomen.

Sanna mina ord, det var bättre förr.

Den lilla röda

Jag har hittat den mest perfekta röda 60-talsklänningen med rundkrage. 65 spänn och jag känner att jag har fått tillbaka loppisfundarturen. Det tackar jag för.

Reflektioner

Det finaste jag vet är nog ljusrefeltioner i alla dess skepnader. Solkatter, ränderna på väggen av persiennerna och eftermiddagssolen, skuggan av träden som gör att vägen utanför lägenheten ser ut som en enda stor filmduk med en stor skog på, och så detta, som hände förra veckan. Reflektionen av min fina 40-talslampa som speglades ner i mitt vattenglas och gjorde att det såg ut som att det låg och simmade en liten lampskärm på botten.

Det är väl ändå höjden av fröjden.

När sommaren står och väger

Jag har badat med hund, tittat på korna och firat midsommar i goda vänners lag hemma i Dalarna.

Ätit balkongsmultron och sagt hejdå till Gamla Stan-taket.

Varit på fint bröllop och träffat roliga människor i skärgården.

Hälsat på den finaste nyblivna familjen i Sörmland, ätit kinamat och tittat på tv.

Spelat med FLL i Nora och byggt på Tada Tátà-skiva på söders höjder.

Haft en hejdundrandes bra fästman.

Varit 21 år,utarbetad och åkt direkt från jobb till replokal och därmed somnat på betongen.

Tittat på drömhuset i alla genrer, klappat kakelugnar och suktat efter trägolven.

Sedan har jag även klappat getter på skansen, varit på Grönan, haft dödsvirus som slog ut mitt balanssinne i en vecka, jobbat, jobbat, jobbat och egentligen mest känt hur sommaren far förbi utanför fönstren på jobbet.

Nu är det snart höst, då blir det ju samma grej igen antar jag, att man inte riktigt hinner med och att tiden springer ifrån en.

Ensam hemma.

Jag är ensam hemma en hel helg för första gången på ett år. Detta gör att jag mest äter saker, och nu en mastodontfrukost.

Annars är inte ensamheten något jag föredrar. Men även min fästman måste ju släppas ut på grönbete ibland för att gå på festival och se bra band. Jag har ju min mat.

Indiemusiken

Imorgon spelar vi på klubben sthlm indie på Sommar. Uppsök Flemmingsgatans grus om ni vill se mig knyta näve, om ni vill dricka en öl eller bara undrar hur detta skall gå för sig.
Klem Klem, nattinatt.