Kättingflygets vänner

Igår var jag och några goda vänner på Grönalund där jag inte enbart såg en himla fin spelning med Dungen, utan även fick åka två åk varav ett gratis i den galna berg och dalbanan Insane, åt sockervadd som inte alls är lika gott som fint att titta på samt efter mycket spring fick avsluta aftonen i kättingflygets vidunderliga famn.

Efter allt detta rullade jag hem lite småyr och var allmänt tillfreds med livet och staden och karusellerna.

Nostalgi och vemod.

Min fästman och mitt livs kärlek Herr Forell har ett himla fint musikprojekt där jag får vara med och spela ibland. Förra sommaren pysslade vi ihop den här videon och jag blir helt nostalgisk och vemodig men ändå lite nöjd och pysselsugen när jag tittar på den. Sedan går det ju inte alls att sticka under stolen att jag saknar min fina etta med de snea taken, den turkosa fotöljen, hattsamlingen och Dalarna.

Hattkapitulering.

Jag har inget att säga längre, sedan förra veckans engelska prinsbröllop känner jag mig nämligen helt brädad av alla sjuka hattar. Mina små flourhattar och fjäderplymer känns numera otroligt beiga och gråa och helt onödiga.

Jag har därför tappat inspirationen och sitter mest här hemma i hatt och stirrar in i väggen.

(Eller jag jobbar, jobbar, jobbar, jobbar och jobbar egentligen)

I övermorgon åker jag hursomhaver till Berlin och jag tror att det kommer bli allt annat än beigt och mediokert.