

En av de ting som jag brinner mest för här i livet är förmodligen porslin. Det finns få rus som kan väga upp till det ruset jag känner när jag loppisfyndar en fin svensk 50-talskopp, när jag får bada (jag väljer att säga bada istället för att diska) mina små bebisar och se hur guldkanterna på Gefles Grand-tekoppar ger kontrast till Gustavsbergs Stig Lindbergs spisa ribbs strikta design.
Många gånger har jag tänkt den hemska tanken att jag kanske borde spara ihop till en hel servis eller något liknande, men insett att det aldrig i livet kommer gå ann eftersom jag förmodligen skulle fortsätta köpa allt annat fint jag hittar och till slut inte ha rum i köksskåpen och till slut tvingas leva i en lägenhet full av olika serviser, förmodligen ensam, eftersom ingen troligtvis vill leva men en kvinna i en lägenhet full av kaffekoppar.
Så jag håller mig till mina udda sekelskiftestallrikar, mina blommiga fat, guldkanterna och till Stig L och Hertha.