Hipstamatic

Jag har idag tillsammans med min vapendragare och Himmler fått den eminenta chansen att göra ett gästspel på Gamla Stofiler På Bild.

Tack.

Existentiella potatisar och polaroidkameror

Idag har dagen varit fylld av solsken, existentiella potatis-och ugndiskussioner, världens sämsta film och Miranda. En bra dag i sin helhet alltså.

Förövrigt så vill jag bara outa mina känslor för den nyaste vännen i min kamerasamling, nämligen min Polaroid SX-70. Javisst, javisst. Det är så man blir kär, på många plan här i världen.

Nu går jag och knyter mig.

Fidens liljor.

I morgon kommer han:

Får ca ett bra mansbesök i veckan nuförtiden. Det hurrar jag för.

Hurra, Hurra, Hurra!

Let me come over I can waist your time I’m bored

The National – Gospel

HKLS - Fashionistah

Tröja: Cool, silvrig, bestående av tantig melerad polyester.

Byxor: Lite för korta, fluffigt material.

Skor: Platåkilklackar.

Miranda lämnade mig just efter en kvälls brödbakande, tröttfnissande och samhällshatande. När hon gick hände något som händer mig väldigt ofta, nämligen att hon påpekade min eminenta känsla för stil och klass. Denna gång hade det inte med mina goda manér och mitt välartade hyffs att göra, utan denna gång hade det att göra med mitt "fashion sense" som det heter inom finare kretsar.

Det är inte alla som kan "pull" denna "look" "off" så att säga. Men jag, jag bara stövlar runt i lägenheten, går på toa, fastnar med tröjan lite skönt i byxlinningen, och "viola" så har vi en "outfit" utan dess like. Jag är ju lite skön sådär, kan vakna på morgonen, klä på mig vad som helst, toppa detta med ett par "killer heels" och sedan bara gå ut på "the city" och vara "sexy".

Det är lite så jag jobbar.

Så, stureplan, gamla stofiler på bild eller rodeo, om ni är sugna på en supermodebloggare, så hör av er, så kan vi prata siffror.

Bye cupcakes!

Puss.

Detta är dagen:

Som jag för en gångs skull hade jeans på mig,

som jag drack kaffe på bryggan med Ellinor,

som jag spöade/blev spöad av Miranda i bilspel,

som jag kokade grönsakssoppa.

som jag grät en skvätt.

Men dessa trivialiteter mina vänner, det har inget alls att göra med denna dag egentligen, för detta är en dag som kommer gå till historien, nämligen:

Detta är dagen då jag blev med Polaroidkamera, och inte vilken som helst. Utan närmare bestämt en sx-70.

Jag säger som en vis man, 25+.

Detta är en bra dag ju.

Clam, Crab, Cockle, Cowrie

Forell och fiskmås, livet och döden.

är med en stor sorg i hjärtat som ajg kan meddela att min älskade segull inte alls mår speciellt bra. Av någon anledning så har den börjat pyssla med något som jag skulle vilja kalla för "evig bulb" eller "oändligt lång slutartid". Så på denna fina och inte alls billiga svartvita filmrulle som jag nu framkallat så var den enbart en bild som hade ett distinkt motiv, resten var enbart en svartvit smet och sörja.

Livet har sin gång, även om man är kamera, är något jag försöker intala mig själv. Även om det stundtals är svårt att acceptera. Man får försöka tänka på annat helt enkelt, försöka gå vidare.

Så, seagullen är helt enkelt död, men Herr Forell är förevigad och jag har två nya kameror som väntar på mig hemma i falun. Jag får vara nöjd med det, iallafall ge det ett försök.

Diana F+ och Paris