tisdagen den 30:e mars 2010

Gudagåva

Fiskpinnar. Jag säger bara fiskpinnar.

måndagen den 29:e mars 2010

Observerat:

.
Det här kan ju bli både succé och digerdöd. Dilemmat är ju flerdelat, för man vill ju sällan köpa andras varor, och sällan shoppa på ica på Östrahamngatan för 300 spänn.

Människors matkorgar är ju förövrigt alltid fruktansvärt spännande att snegla ned i. En anonym vän till mig idag köpte både bruna och vita bönor i sås, samt tonfisk. Spännande kombo kan tyckas, men kanske inte på en kvantitet för 300 spänn. Själv frossade jag som vanligt i billighetslådan och fann två burkar utgången keso. Fallet är lika dant där, bra för mig i mindre mängd dock inte lika bra för någon annan för den eminenta summan på 300 pix.

Annars är ju 4 flaskor påskmust för 4:90 riksdaler en riktigt bra deal, och helt rätt i tiden.

onsdagen den 24:e mars 2010

Nu:

Då har jag köpt Parisbiljett till mig och Doktor Ellinor Nilsson då.
Fantastiskt.

Seagull TLR 120mm




Materiell lycka - Fiskmåsen


Sehär vad jag har fyndat!
En gammal seagull från 60-talet som är helt fantastisk, har en drös olika inställningar och är min nya stora kärlek.
Herregud. Jag saknar ord. Den är bastant och fin och när man tittar ner i den så öppnas en helt ny värld som bara väntar att bli fångad på 120 mm-film. Tur att jag har ca 25 rullar som väntar på att användas!

Materiell lycka, är den bästa lyckan, fortfarande.

tisdagen den 23:e mars 2010

Jag tror bestämt att jag åker till Paris en liten sväng




Det verkar helt ärligt som att det aldrig någonsin kommer sluta att snöa här i Falun. Därför tänker jag att jag förmodligen drar till Paris några dagar om en vecka eller så.

Där, i min bästa stad någonsin, ska jag äta Mont Blanc-bakelser på Angelinas, dricka kaffe och läsa bok på något helhyvens fik, dricka rödvin, titta på människor, gå i vintagebutiker, fota körsbärsträden och våren med Diana-kameran.

I Paris är allt lite bättre, så då kommer nog även jag bli lite bättre.
Nu ska jag titta på flygbiljetter.

Au revoir!

Angående min självdisciplin


På denna bild ser ni en bunt prylar som jag äger, vad jag däremot inte äger är Diana F+ instant bakstycket.

Men gott folk. Jag behöver inte den, för jag är en stark människa med självdisciplin. Så även om det kanske råkar vara den enda Diana-accessoaren som jag inte har så känner jag i dagsläget att:
Jag kan stå emot frestelsen.
Jag behöver den inte, just nu.
Jag kan sluta när jag vill.

söndagen den 21:e mars 2010

Till Miranda

För några veckor sedan när bland annat fröken Miranda har hos mig så satt hon och räknade upp saker som absolut inte får förekomma i en låt. En av dessa saker var manshockeykör.

Därför kände jag att jag fick lov att kontra med detta.
Pure awesomness. Dansen, kläderna och hockeykören.

måndagen den 15:e mars 2010


Nu, när jag tappar motivationen till det mesta, så vill jag bara åka ut till mitt Hobborn.
Där skulle jag förgro mina ekologiska fröer, ta långa promenader med hunden, spela LP-skivor i den risiga spelaren, sitta på trappen och dricka kaffe och lyssna på asparnas sus, hugga ner träd, riva den ruttna redskapsboden, elda bort gräset på ängen, spela fiol, etc. etc.

Det är så fridfullt där i det lilla röda timmerhuset så att man inte kan göra annat än att må bra i kroppen och knoppen. På tal om knoppar så längtar jag oerhört efter att se om kastanjeträdet knoppar i år, ifall mina vitlökar orkar ta sig upp genom mullen, hur mycket vatten det blir i den lille bäcken, hur många lammungar granntackorna lyckats klämma fram och om min syrenhäck kommer att växa upp igen efter mammas syrenmassaker förra hösten.

Så nu hoppas jag bara på att snön kan sina så jag mitt huvud kan få vila.

måndagen den 8:e mars 2010

Ossa, SVT och Mamma


Jag vet att det förmodligen är feberrelaterat men jag blev så fruktansvärt sentimental när jag tittade på klipp från melodifestivalen med Orsa Spelmän. Det har inte alls att göra med att framträdandet var bra på något vis utan mer att jag blir helt uppriven av lycka av att se mina gamla musiklärare se så nöjda och fina ut och spela på en rosasprakande scen iklädd gråa kostymer. Jag minns fredagarna i gymnastiksalen på Digerbergetskolan då hela skolan samlades och sjöng och spelade och jag minns timmarna med Leif och hans gråa frisyr fiolgnidandes i det lilla övningsrummet utanför skolsköterskans kontor.

Jag har ju under en period nu känt ett litet förakt till mitt älskade födelselandskap, på något vis känt att jag och Dalarna liksom inte har den rätta kemin längre. Men nu, efter detta, så känner jag att kärleken börjar återfinna sig i min arma kropp. För min barndom i Orsa var spektakulär på alla sätt och vis. Jag sprang runt i skogen, spelade fiol, var insnöad på folkdräkter och olika sädesslag, gick på cirkusskola, tränade massa konståkning och gled mest runt.Nej. det måste bli en roadtrip till helzephyrs och slipstenens välsingnande land.

Dagens tack:
SVT, för att ni gett mig tillbaka mitt Orsasakn.
Mamma, för att jag fick vara ett suzukibarn.

Vådli bra gart itta!

Feberdrömmar

Inatt gott folk har jag haft mig en episk feberdrömssession. Jag har ljudhallicunerat likt en dement 90-åring med urinvägsinfektion och drömt mardrömmar som aldrig förr.

En underlig anekdot angående mina drömmar är att alla har perforeringar som på en 35mm filmrulle. Av någon anledning så har min kamerahets liksom gått i maskopi med mitt feberyrande. Så när jag vaknade nu så kände jag med ens ett stort obehag när det kom till 35mm film. Usch. Tur att jag köpt loss på 13 rullar 120 film.

Annars drömmer jag mest att folk är onda och hör konstiga läten, folk som skriker i panik och sprakljud. Jag har vid åtskilliga tillfällen denna natt vaknat och gråtit och tyckt synd om mig själv som måste stå ut med detta hemska elände där hela mitt bostadsrättsföreningshus är hemsökt och där ingen älskar mig och där allt som finns ser ut som en jävla filmrulle.

söndagen den 7:e mars 2010

"Du kan ju inte köpa grejer bara för att du är förkyld?"

Detta sa Herr Forell till mig idag. Han var lite smått upprörd av mitt kameraprylskonsumerande. Detta av okänd anledning.

Det är ju solklart att jag behöver:
10 rullar Ilford 120 film, en adapter till min systemkamera och dianalinserna, ett soft fokus-filter, ytligare 3 rullar lomography svartvit 120 film, och fotoclips.


I synnerhet nu, när jag är förkyld som aldrig förr, har massa skola som jag ligger efter med, saknar Elin som likt Kristina och Karl-Oskar flytt Sverige för Amerika, har ingen att klia på ryggen, måste gå upp sex varje morgon och är trött på den kalla och vita massa som täcker vårat avlånga land. Fotoprylarna ger mig ju lite värme i vinter/saknkölden och får mig att för några minuter att känna lite glädje. Äkta och vacker materiell lycka.

Sedan är det ju alltid så fruktansvärt roligt att få paket.

måndagen den 1:e mars 2010

En gammal favorit

Semmelfrukost

Detta är en hyllning till Februari månad och dess frukostsemlor.
För det är ju så trevligt att vakna och veta att man inte alls ska äta exempelvis gröt; nej man ska äta semla och dricka kaffe och chilla och läsa på kameraforum och klappas.

Allt detta har jag förövrigt gjort väldigt mycket i Februari, och det är även det som gjort Februari aka. Semmelfrukostmånaden till en himlans bra månad.


Nu får vi se om Mars har att erbjuda något gräddigt och creddigt.
Förhoppningsvis så är det så.

Östermalm



Ja ni. Östermalm är inte så flott i vinterskrud, minsann minsann.

Jag var morgonpromenad och wienersemmeljakt här om dagen men var tvungen att ge upp då jag nästan drunkande i lerpölar och fick 2000 ton snö och is i huvudet som rasade från taken.

Nej, vad kan vi lära oss av detta då?
-Östermalm är lika fult som resten av Stockholm när det är täckt av snöslask.
-Det är en farlig värld vi lever i.
-Wienersemlor är svåra att få tag i.