torsdagen den 17:e september 2009

Fjällfina




Jag är uppväxt med fjället som ett sekundärt hem. Eftersom min mamma varit aktiv i svenska skidlandslaget och min far alltid tränat elitidrottare i längdskidor så har jag under min uppväxt fått spendera mycket tid på diverse fjälltoppar och snöklädda berg. Under en period när jag var yngre så bodde vi på idrefjäll och det blev naturligt att jag fick åka iväg med fjällfina och träffa Laxe och Mulle. Men just fjällfina har nog med hjälp av plupp haft ett stort inflytande på mitt naturintresse.

Eftersom jag har växt upp utan mina syskon så har jag fått finna mig i att leka själv i skogen, något som jag idag är tacksam för. Jag tror att det är viktigt att få vara ensam i skogen som liten för att man överhuvudtaget ska ge sig ut när man är äldre.

Jag känner mig väldigt hemma när jag får spatsera runt på fjället, titta på ripor, ligga i blåbärriset och lyssna på vindens vinande. Jorden är härlig.


Minsann, minsann.

2 kommentarer:

k sa...

Vad härligt att ha en sån oas! :) kram Karin

E L I N sa...

Åhhhh! Fina bilder, fint liv, fin hanna, fjällfina :)